Norge på langs – Norges geografiska mittpunkt

Dag 49:

Vandrar på sluttningarna genom Skjækerdalen i Blåfjella – Skjækkerfjella nationalpark.

Det är tyst och vackert i den växlande furu- och björkskogen. Hade det inte varit för det gråtunga vädret och att molnen legat så lågt hade jag kunnat se Skjækerhatten ovanför mig som är nuturreservatets högsta bergstopp på 1139 möh.

Ser spår och aktivitet efter älg. Skogens konung och jag nyttjar ibland samma stigar när vi tar oss fram.

I öster hör jag göken gola.

Göken har varit med mig nästan hela vägen sedan start i Huldreheimen för drygt 20 dagar sedan. Har hört den gola mest från öster och norr vilket enligt den gamla folktron och mitt äventyr får ses ok. Om jag kommer ihåg är östergök tröstergök, norrgök sorggök, västergök bästergök och södergök är dödergök. 

Förutom älg och gök har jag nästan varje dag stött på ren uppe på fjället. 

Häromdagen skrämde jag iväg ett renpar som svalkade sig på en snöfonn. Sarven sprang iväg med högburet huvud och i släptåg struttade vajan efter. De stannade upp och vi stod länge och såg på varandra. Sprang sedan vidare och smög sig utan att jag hörde dem tätt förbi mig bakifrån. Precis som om de sökte kontakt men ändå inte. Ståtliga djur som till skillnad från mig rör sig snabbt och graciöst över fjället.

För några dagar sedan hade jag också turen att på Kjerringfjellet få se en järv. Har tidigare i mitt liv bara sett en järv. Det var i Tafjordfjella, Møre och -Romsdal.

Otur i sammanhanget att jag pga vädret hade kameran nedpackad då den korsade min väg på bara 20 meters avstånd. Vi stod också och tittade på varandra en stund innan den obehindrat av vädret lufsade vidare uppåt fjellet. Själv sökte jag mig nedåt dalen för att få skydd för den hårda vinden och regnet.

Passerar på helårsbro Skjækerdammen som utgör utlopp ur det stora Skjækervattnet till öster. 

Tar mig därefter för Skjækerdalens norra sluttning upp ett hundra höjdmetrar. Det börjar regna och myren blir än mer blöt. 

Kommer fram till sjön Lågvannet som uppe på norra stranden hyser en fin hytta vid namn Lågvassbua. Ser att dörren är olåst och knackar på. Stig på hör jag någon säga innefrån hyttan. 

Märkligt, i ett annars väglöst och folktomt fjällandskap kan det helt plötsligt uppenbara sig en liten stuga och människor.

Det är två studenter som är på fisketur i fjällen som inackorderat sig i hyttan. De är båda från trakten. Robin pluggar till fysioterapeut i Bergen och hans kompis till gymnasielärare i Bergen. 

Det eldar i kaminen och det är varmt och skönt. Jag passar på att torka mina kläder och äta lunch. Vi dricker kaffe, de berättar om trakten och ger tips om var man ska fiska. 

Vi har en trevlig pratstund innan jag beger ut i regnet igen och de återstående tre kilometrarna mot Setertjønnhytta.

En kilometer från hyttan, mitt ute i ingenstans på blötmyren passerar jag en rest bautasten. Stenen utgör landmärke för Norges geografiska mittpunkt.

Får se mittpunkten som ett etappmål för mitt Norge på langsäventyr.

NPL Norges geografiske midtpunkt

Nordtrøndelag – över Skjækerfjella

Dag 48:

Vaknar tidigt av att solen skiner och det är varmt. Hade hoppats kunna proviantera i Bringsåsenhyttan, men där fanns det inte mycket mat som passade att bära med sig. Äter därför inte som vanligt en dubbel portion havregryn utan en trippel.

Första delen av dagens etapp går fortsatt omarkerat från den lilla sjön till den markerade leden mellan Vera och Skjækerdalen. 

Styr mot nordost och vandrar på 2 timmar 5 km blöt myrterräng. Har trots terrängen lyckats hålla kängorna torra men alldeles innan jag är framme vid den markerade leden lyckas jag trampa rakt ner med vänsterfoten i ett myrhål. Typiskt!

Det blir att fortsätta vandringen med blöt vänstersko och risk för skavsår.

Uppe på fjället från myren blir jag upplyst om att Mette Marit var här och invigde Blåfjella – Skjækkerfjella nationalpark 2006.
Möter en stund senare en äldre kvinna som är på tur med sin hund. Hon talar om för mig att det ser ut som jag vandrar norge på langs. Berättar att hon brukar stöta på norge på langs vandrare här men att jag är den förste i år som hon sett. Jag är dessutom den förste svensk som hon hört talas om som går turen. Tycker att jag ska ha en sverigeflagga med mig, men jag är skeptisk. Det är fortfarande inte populärt att skoja om när Norge var svenskt så frågan är hur en svenskflagga skulle uppfattas så nära gränsen.

Vi skrattar, skojar och pratar på. Kvinnan verkar väl hemmastadd i området och jag får några tips innan jag vandrar vidare.

Fjällen i området som jag vandrar i nu är inte speciellt höga. Passerar Storbekkryggen på drygt 600 höjdmetrar och Guevetelenjeer på dryga 500.

Måste vara årets varmaste dag idag. Känns som om jag skulle kunna vrida svett ut både t-shirt som kallingar och shorts. 
Med värmen har också insekterna vaknat till liv. Kleggen eller bromsen som vi säger är riktigt irriterande och bråkiga. Slår säkert ihjäl ett femtiotal.

Efter fem timmar oavbruten svettig vandring börjar jag nedstigningen till Skjækerdalen och Skjækerdalshytta.

Skjækkerdalshytta, 400 möh, ligger trevligt i furuskogen med fin utsikt över Skjækkerdalsdeltat.
Ställer upp min blöta vandringskänga i solen och hoppar själv i bäcken som rinner förbi hyttan. Skönt att få tvätta av sig all svett. Värmer vatten, tvättar både t-shirt och kallingar och hänger även upp dem på tork i solen. 

Det är som sagt varmt och termometern på hyttan visar knappt 30 grader i skuggan, hua!!

Äter sen lunch, provianterar och beger mig därefter ner i Skjækerdalen och vidare mot Setertjønnhytta. 

Mot slutet av morgondagen beräknar jag gå förbi Norges geografiska mittpunkt.

Nordtrøndelag – omarkerat över Juldalshøgda mot Bringsåsen

Dag 47: 

Sover länge och känner mig mer eller mindre pånyttfödd när jag vaknar. Det är liv i hyttan och det visar sig att sent kvällen innan så har även Hanna, Runes andra systerbarn kommit till Bellingstua.

Vi äter frukost och Rune bjuder på färskt bröd och diverse pålägg vilket smakar fantastisk gott. 

Därefter bär det av mot Bringåsen. Ska inte vara en alltför lång vandring men större delen av turen är går omarkerat över fjället Juldalshøgda pga att turistföreningen inte fått tillåtelse att märka leden.
Tar adjö av mina nya vänner och beger mig av. Blöt myrmark gör lädret i kängorna tungt efter de två första timmarnas vandring.

Kommer frytam till vägskälet där jag ska ta av. Tar ut rätt kompasskurs och traskar vidare. Solen skiner och det är varmt, blåser friskt som gör att det svalkar skönt.

Träffar efter tre timmar ett par män som är på väg upp till sjön Fiskløysingen för att fiska. De ser anfådda ut under deras tunga packningar.

Beger mig därefter vidare till Bringsåsen. Kommer efter brant och snårig nedstigning ut på en grusväg vilken jag följer västerut ett par kilometrar innan jag viker av den sista biten över blöt myr fram till Bringsåsen.

Bringsåsen hytta verkar enligt hytteprotokollet inte vara välbesökt. Till min besvikelse är dessutom proviantlagret klent. Det är långt till vattnet från hyttan så jag slår istället upp tältet i närheten av en liten bäck som rinner från en liten sjö.

Efter en lång vandring i varmt väder är det skönt att ställa sig i bäcken och tvåla in kroppen. När jag lägget mig ren och fräsch luktar jag lika gott som blommorna på fjället.

Natti natti!

Nordtrøndelag – mot Bellingstua 

Dag: 46

Vaknar och känner mig inte alls pigg. Känner mig orkeslös och matt. Äter havregrönsgröt och dricker kaffe på en klipphäll utanför tältet i solskenet. Klockan är inte mycket men det är redan varmt. Vädret har på kort tid slagit om från regn, kallt och rusk till sommar.

Inget annat att göra en att packa ner all utrustning i ryggsäcken och bege sig av mot Bellingstua. Vet inte hur långt det är dit men det är bara att börja gå för jag behöver proviantera för middag i hyttan.

Kroppen vill inte alls vara med och jag undrar hur det här ska gå. Stoppar i öronsnäckorna till telefonen i öronen och börjar lyssna på en ljudbok. Hoppas det ska ge lite energi eller åtminstone göra att jag lyssnar på något annat än min trötta kropp.

Det funkar eller gör iaf att jag går framåt. Vandrar ett par timmar, det är varmt och det är slitsamt. Efter ett par tre timmar kommer fram till en skylt som säger Sandvika 12 km. Efter Sandvika är det ytterligare 6 km till Bellingstua. Oj oj det här kommer bli jobbigt. 

Något som blivit markant sämre sedan jag kommit till Nordtrøndelag jämfört med tidigare fjällområden är tillgången till rent och friskt vatten. Har såklart att göra med att Nordtröndelag ligger relativt lågt i höjd räknat jämfört med tidigare områden.

Senaste sträckorna har vandringen pendlat på mellan bara 400 till drygt 700 höjdmetrar.

Fyller på vattenflaskan i bäckarna jag passerar men vattnet smakar inte friskt och fräscht och är heller inte kallt som vatten på högre höjder.

Hur som helst så kommer jag framåt och fram emot eftermiddagen hör jag röster som basuneras ut i en högtalare. Förstår att jag närmar mig Sandvika. Kommer så småningom fram till Rv72 som går mellan Trondheim och Duved/Åre. Ser en massa människor och löpare så förstår att det är något idrottsengagemang. Går ner till Sandvika by och här visar det sig att det är St Olovsloppet som gått av stapeln. Det är tydligen ett löplopp och det är trångt av människor, löpare och bilar runt det lilla samhället som i stort sett bara består av några hus.
Solen steker verkligen på när jag med tunga steg vandrar vidare på den nylagda asfaltsvägen de sista kilometrarna bort mot Bellingstua.

Når sen eftermiddag äntligen Dnt’s hytta Bellingstua. Vill inte ta ett steg till. Kroppen vill inte mer. I Bellingstua visar det sig dock att jag inte är ensam. Här möts jag av Rune, Geir och Runes systerbarn Mårten. De har börjat sin semester idag och precis anlänt till hyttan efter ett par timmars bilkörning från Trondheim.
Värmer lite vatten och tvättar upp min tröja och fillingar. Går sedan ner till bäcken och tvättar mig själv.
Sätter mig i solskenet utanför hyttan för att torka då Geir frågar om han får bjuda på en öl. Rune nämner att de tänkt grilla och att det finns så att det räcker åt mig också. Idag blir det ingen burkmat.
Kvällen blir trevlig. Vi äter grillat kött, kokt potatis, potatissallad och grönsaker. Jag känner hur krafterna sakta börjar återvända till min slitna kropp.

Nordtrøndelag – Angeltjønna till Ferslia till Sulsjøan 

Dag 45: Gårdagsvädret var så hårt att man inte ville vara på fjället. Nu har vädret slagit om, det är varmt, sol och underbart. Det är svårt att ta in att det kan vara sådan enorm skillnad. 

Dagens vandring går nordväst mot Ferslia.

Terrängen är dyblöt av all nederbörd som fallit och det suger tag ordentligt runt kängorna när jag pulsar fram över myrlandskapet i Koltjønndalen.

Lädret på mina nyinfettade kängor kommer inte att kunna hålla vattnet borta länge. Det kommer snart att vara genomsurt och göra kängorna tunga.

Underlaget blir bättre efter någon timmes vandring när det bär uppför Halsfjellet. 

Här är det naturligt torrare än nere i myrmarken.

Solen skiner och jämfört med gårdagens väder då allt handlade om överlevnad är fjället idag väldigt vackert.

Fjället står i blom. Hjortronblomster, fjällsippa, fjällviol, smörboll och orkidéer som jungfru marie nycklar, kung karls spira och brudsporre. I trädgränsen i björkskogen blommar vitsippor, blåklockor och smörblommor.

Uppe på fjället får jag bra utsikt över sjön Fjergen ända bort till Angeltjønnhytta.

Efter ytterligare några timmars vandring når jag fram till Ferslia som ligger lättillgängligt direkt vid grusvägen som går förbi hyttan. Här var det lika folktomt som i de flesta andra hyttor jag besökt. 

Kokar en kopp kaffe som jag dricker i solskenet vid ett grovhugget timmerbord utanför hyttan och bestämmer mig för att vandra vidare.

Nästa anhalt är Bellingstua som ligger 35 km från Ferslia och nära gränsen till Sverige. Då jag redan avverkat 15 km på 5 timmar får jag se hur långt jag orkar innan jag får slå upp tältet.

Styr således kosan norrut igen. 

Efter 20 minuter träffar jag på en man med en stor ryggsäck. Han berättar att han är på väg till Sulsjøan för att prova fiskelyckan. Då sjön ligger åt samma håll jag ska åt gör vi följe. 

Efter ett par tre timmar når vi Sulsjøan och vi skiljs åt. 
Jag fortsätter någon timme till innan jag hittar en fin tältplats vid Langtjønna. 

Slår upp tältet och kokar kvällsmat. Tar fiskespöet och går ner till Langtjønna, kastar några gånger utan att det ger någonting och går istället och lägger mig.

Det har varit en lång dag

Nordtrøndelag – över Kjerringfjellet till Angeltjønnhytta

Dag 44: Regn, regn och mera regn!

När regnet vräker ner och vinden är hård är det inget kul att vakna i ett litet tält. 

Tältet jag bär med mig är en kompromiss med fokus på låg vikt men ändå så pass rejält att det klarar hårt väder. 

En nackdel med tältet är att det invändig har liten volym varför det blir svårt att ventilera ut kondens och fukt.

Trots att sovsäcken var lite våt av kondens ville jag inte kliva upp, men hade heller inte ro att ligga kvar uppe på fjället iom att ovädret skulle hålla i sig ett par dagar.

Så en kopp kaffe, havregrynsgröt och sedan ner med alla saker i ryggan. På med långfillingar, dubbla ulltröjor och så skalkläderna innan fötter och ullstrumpor åkte ner i de fuktiga kängorna.

Regnskydd på ryggsäcken, neoprenhandskar på händerna och så ut och ner med det dyngsura tältet i packpåsen utan att något flyger sin väg i den starka vinden.

Och så bar det iväg. Lagom långt tills det är dags att försöka lirka fram lite toapapper och ryggan för att springa iväg och göra tvåan. 

Vad jag inte är bra på att i iskallt regn som kommer från alla håll uträtta morgonbehoven. 

Vandringen finns det annars inte så mycket att berätta om, mer än att det var ett av de värre ovädren jag vandrat i. Det blåste så hårt att jag stundtals kunde luta ner mig mot vinden för att hålla balansen och komma framåt. Lägg därtill till isande regn så blir det ingen trevlig upplevelse. 

Efter ett par tre timmars vandring gick leden förbi svenska gränsen på bara några meters avstånd. Var därmed tvungen att ställa mig vid en gränssten och lirka upp kameran för att ta dagens enda bild.

Fjället eller Kjerringfjellet som det heter var riktigt elakt denna dag och efter att ha gått 7 timmar utan paus så kändes det väldigt skönt att komma fram till Dnt’s Angeltjønnhytta, 509 möh.

Går inte att säga annat än att Dnt’s hyttesystem är fantastiskt. Mitt ute i ingenstans finns en liten stuga som erbjuder värme och skydd. Inget kunde passa bättre en dag som denna när jag utmattad kom fram till Angeltjønnhytta. Det var länge sedan det var så skönt att se en av Dnt’s hyttor.

I hårt regn och blåst fyller gör skalkläderna ett bra jobb men efter hand pressas vatten in i dragkedjor, halsöppningar och ärmmuddar. Likaså är det med regnskyddet som träs över ryggsäcken. 

Efter en hel dag ute i riktig busväder var således all min utrustning mer eller mindre blöt.

Men vad gör det. Efter att ha fyrat upp i kaminen hänger allt nu på tork. 

Nu är det bara middag kvar och sedan kommer man sova gott.

Ny dag i morgon och då får vi hoppas på bättte väder. Natti natti!

Nordtrøndelag – Bjørneggen till Teveltunet och lite till

Dag 43: Yes, tittar ut och inget regn!

Havregrönsgröt och iväg. Kikade på kartan och funderade på var stigen till Teveldal började. Som en räddare i nöden kom en lapp på fyrhjuling körande och pekade rakt in i skogen, den går där! Försökte konversera men det var stört omöjligt att höra vad karlen sade, vilken dialekt!

Stig var synd att säga för nu var jag utanför autostradorna som går runt Sylarna. Här var det istället att agera stigfinnare om man skulle hitta rätt.

Helt plötsligt efter ca en timmes letande och gående öppnar sig en skogsglänta där det står ett hus. 
Det visar sig tillhöra Steinar med familj som frågar om jag vill ha kaffe. Steinars fru dukar fram kaffe, bröd och diverse pålägg och ber mig hugga in. Vilken lycka!

Frågar hur de tagit sig till denna sæteridyll och får svaret på samma stig som du kom. 

Det är inte första gången jag blir förvånad över hur norskar har hyttor på fjäll och andra svårtillgängliga platser som bara kan nås till fots. 

Det blir en trevlig pratstund om allt möjligt och inte minst Steinars som Andreas har mycket att berätta och visa.

Jag tackar för mig och beger mig vidare nordöst mot Kluksdal (jo det heter så, igår passerade jag Litjkluken, Storkluken och Klukskaftet). 

Vackrare väder gör att jag trots blöt och tung vandring på eftermiddagen når fram till Teveldal. Här ska finnas en privat hytta som går att öppna med Dnt’s nyckel men den hittarvjag inte och vandrar vidare.

Korsar efter ytterligare några kilometrar E14 strax väster om Storlien och därefter järnvägen mellan Östersund och Trondheim. 

Bestämmer mig för att bege mig upp på fjället norr om E14 och försöka finna tältplats för natten.
Prognosen säger att det ska bli oväder igen i morgon med mycket nederbörd och hård vind.

Sylan – Storerikvollen till Bjørneggen 

Dag 42: Kände mig sliten när jag vaknade. Nästan som om man firat midsommarafton med massor av mat och dricka. Inte blev det bättre av att vädret slagit om igen till regn. Jösses, hur mycket kan det regna egentligen?

Inte mycket att göra. Efter kollosal frukost var det bara att packa ihop, spänna säcken på ryggen och börja bege sig de 24 km mot Bjørneggen som var dagens mål.

Vandringen gick växelvis i sur och blöt myrmark och lite torrare partier. 

Efter någon timmes vandring blev jag ikappsprungen av en norsk jenta som arbetade på Storerikvollen. Hon berättade att hon hade fridag och passade på att ta ett löppass upp på Blåhåmmaren (ca 15 km i tung våt terräng). Kjempegreit att jobba på Storerikvollen och samtidigt kunna träna orientering.

Såg efter henne när hon studsade iväg över myren och önskade jag kunde åkit med på något sätt.

Dröjde därefter inte länge innan jag kom fram till en älv som jag inte skulle kunna ta mig över utan att ta av kängorna. Sagt och gjort, kängor och midjebälte av och därefter bad. Blötte kallingarna så det var djupare än vad jag trott och isande kallt (ca 2 cm).

Lyckades efter omaket fylla ena kängan med vatten när jag skulle fylla på vattenflaskan. 

För området sen vår och allt regn har gjort att minsta lilla bäck kan vara svår att ta sig över.

Dagen gick därefter ungefär likadant och när jag väl jom fram till Bjørneggen var jag glad att komma inomhus.

Bjørneggen som hytta var inget speciellt. Hyttor som man kan ta sig till via bil och vanliga allfartsvägar är sällan det. Här fanns dock dusch och ström, så jag blev ren och mobilen laddad.
Sov väldigt tungt den natten.

Sylan – Nedalshytta till Storerikvollen

Dag 41: Dagen startade med att bestyret på Nedalshytta bjöd på frukostbuffė. Ägg, gröt, bröd, juice och massor av pålägg. Kan inte bli mycket bättre start på dagen för en vandrare. 

Prognosen för vädret hade ändrat sig under natten igen. Skulle inte bli ihållande regn som spått utan istället växlande molnighet. Med den informationen styrde jag glad ihågen mot Storerikvollen, 24 km och 8 timmar längre norrut.

Efter bara ett par hundra meters stigning från Nedalshytta kom man upp på en platå med fin utsikt mot Sylmassivet i öster och Nessjøen i väster. 

Efter ytterligare ett par timmars vandring delade sig stigen där möjlighet ges att bestiga Storsylen från norska sidan. 
”Been there done that” så någon extra tur till Storsylen blir det inte idag. Bjuder däremot på en 360 graders videosnutt från platsen och vandrar vidare mot Storerikvollen. (https://www.instagram.com/p/BVsffMHjWoS/).

Efter ytterligare någon kilometer möter jag tre norska jentor. Det är faktiskt de första vandrare jag mött sedan starten i Jotunheimen för 13 dagar sedan. Tjejerna berättar att de går Norge på tvärs, en 120 km lång vandring med start i Stjørdal norr om Trondheim. De skulle nu bara till Nedalshytta och därifrån var det bara 6 km vandring till gränsen mot Sverige innan de kunde hämta ut certifakat och diplom för genomförd tur.

Som om det inte räckte med vandrare denna dag möter jag också ett svenskt par ifrån Sollefteå. De har tagit fikapaus i lä vid en liten bäck. Jag bjuds på kokkaffe, mazarin och choklad och bara för att det är midsommar också en liten stark jävel.

Frågan är, kan det bli mycket bättre?

Efter detta får jag ny kraft och de sista tre timmarna vandring fram går i en rasande takt. 

En del av dagens vandring går på karolinerleden. Tillbakatågsleden, karolinernas dödsmarsch över Tydalsfjellen där tusentals svenska soldater under ledning av general Armfeldt frös ihjäl 1718 när de fått besked om att Karl XII dödads vid Fredrikstens fästning.

Hua!

Hur som helst, väl framme på Storerikvollen, 769 möh, visar det sig att hyttan drivs av svenskt värdskap.
Efter en mycket skön och välbehövligt dusch blir det midsommarfirande i Sylarna med tre rätters middag och kaffe och kaka i peisestua.

Tänk, några jordgubbar och dagen hade varit fulländad.

Trevlig midsommarafton och natti natti från Storerikvollen i Sylarna!

Sylan – Mot Væktarstua och Nedalshytta 

Dag 40: Tvingades pga oväder och för mycket snö i västra Sylarna lägga om planerad rutt. Hade ifrån Kjølihytta tänkt gå över fjället mot Græsli men den turen i nuvarande väderförhållanden hade bättre lämpat sig för skidor. 

Bestämde mig istället att vika av österut och gå mot gränsen till Sverige. Skulle betyda en omväg men jag antog att det skulle vara mindre med snö i det området bl.a. pga att sträckningen går på lägre höjd.

Begav mig således österut med Væktarstua som första etappmål. 

Leden var i början svår att följa pga av mycket snö och dålig märkning men blev bättre i takt med att jag tappade höjd.

Strax efter Kjølihytta gick jag förbi några gamla gruvhål. Kjølifjellet är liksom Røros känt för stora kopparförekomster och här uppe på fjället har det varit gruvverksamhet sedan 1700 talet.

Fina vyer över Sylane (Sylarna på svenska) som blivit blästrade med snö i ovädret. Gröna dalar och vitt Sylmassiv. 

Efter fem timmar nådde jag fram till Væktarstua. Stannade vid en lanthandel och provianterade.

Gick därefter vidare ytterligare 5 timmar mot Nedalshytta, 785 möh, totalt 35 km, puh!

Oturligt nog öppnade inte den betjänta hyttan för säsongen förrän dagen därpå. Således ingen varm dusch och trerätters middag. Blir istället att laga till egen middag i den självbetjänta hyttan, men vad gör det en dag som denna. Vädret har till skillnad mot tidigare varit underbart. Solen har skinit hela dagen och det har varit varmt. I morgon har det dock lovats regn igen när färden går vidare mot Storerikvollen.